Alla är säljare
Bakgrund: En person kommer ut från en butik och upptäcker att en stor lastbil parkerat mitt framför personens bil. Personen kan alltså inte lasta in varor i sin baklucka, än mindre köra ut sin bil från parkeringsplatsen. Lastbilen blockerar vägen och dess förare är i full färd med att lasta av massor av varor in till ett butikslager. Bilen kommer från en stor känd budfirma, bilen är tydligt markerad med logotyp och profilfärger så att man inte ska ta miste.
Person: “Ursäkta men skulle du kunna flytta bilen bara lite, eller en kort stund, så att vi kan komma ut?” (medvetet hurtig och trevlig röst)
Föraren fortsätter lasta av varor, verkar inte ha hört. Personen harklar sig lite, viftar lite lätt med handen, varpå föraren kollar upp och skrattar lite grann. Sådär lite hånfullt:
“Du att det är faktiskt inte jag som ritat den här lastporten!”
Person: “Eh… vad sa du?”
Föraren: “Att det inte är jag som har ritat den här porten!” (”Är du både döv och dum i huvudet?”)
Person: “okej…” (”Men det är ju din bil?”)
Föraren fortsätter lasta som om ingenting har hänt. Personen är förstummad av bemötandet, säger sedan:
“Men alltså… tar det lång tid?” (fortfarande trevlig, kanske av ren förvåning)
Föraren: “Nej. Kanske. Jag vet inte.”
Person: “okej…”
Personen går mållös och sätter sig i bilen och väntar.
Alla som jobbar på ett företag, oavsett befattning, är säljare och representanter. Ovanstående beteende är varken bra för företagets varumärke (det är allt annat än “serviceminded”) eller kundtillströmningen. Att logotypen är så tydligt exponerad på bilen är inte alls till företagets fördel i det här fallet. En enda person kan snabbt få en kund eller potentiell sådan avigt inställd till företaget. Alla företag, både stora och små, borde därför vara måna om att utbilda all personal i varumärkestänkande, men framför allt i vanligt sunt förnuft, hyfs och fason.
Lästips:
- Varning för kundirritation
- Att bemöta kunden
- Kyckling, lingon och missnöjda kunder
- Att bemöta sin kund
- Var är kundservicen?
Tags: kundbemötande, kundirritation, kundperspektiv, kundservice
torsdag, 18 september, 2008 at 10:08 f m
Hej…
Varför väljer ni att inte skriva företagets namn? Är det för att det inte ska bli samma veva som det blev med Dan och UPS? Eller kanske företag i fråga någon dag kan bli en kund? ;) Så hade jag tänkt…
torsdag, 18 september, 2008 at 12:09 e m
Tack för ytterligare ett klockrent inlägg!
Jag måste säga att ni lyckas sätta fingret på så många saker man funderar på.
torsdag, 18 september, 2008 at 12:28 e m
Detta är inte ett försvarbart beteende från budfirman. De förtjänar att hängas ut i bloggosfären. Var det möjligtvis UPS? :P
torsdag, 18 september, 2008 at 1:10 e m
David och Erik, det är inte företaget i sig som är det viktiga, utan fenomenet. Därför inga företagsnamn. Och visst, alla företag som på något sätt behöver arbeta med sitt varumärke är potentiella kunder till Kreafon :)
torsdag, 18 september, 2008 at 3:45 e m
He he, det var det jag misstänkte :) Men det är helt rätt tycker jag, ni sköter det mycket professionellt, så hade jag oxå agerat.
Men intressant inlägg för övrigt, det är jättemånga företag som jag tror behöver ta en titt på hur deras anställda beter sig ute i omvärlden, och hur pass mkt de sänker deras varumärke!
Mvh
lördag, 21 februari, 2009 at 1:34 f m
Stämmer verkligen Alla är vi säljare :)
måndag, 23 februari, 2009 at 5:07 e m
Ja, så sant som det är sagt! :-)
fredag, 1 maj, 2009 at 11:29 f m
Jag håller med dig hekt och hållet om att den som jobbar på ett företag är också på ett sätt ansiktet utåt för företaget, både på gotto och ont. Visst borde man som budfirma tala om för alla anställda detta så de vet, men jag tycker litegrann att det handlar om allmän vett och etikett! Man ska bara komma ihåg en sak och det är enkelt : den gyllene regeln: Behandla andra som du själv vill bli behandlad! Så tycker jag och det är så jag lär mina anställda. Bra artikel!